Svante Malmgren         Henric Nyström

Orkideförökning
för vetenskap, naturvård och trädgård

I föregående version av hemsidan hade vi skilda sidor om arter resp hybrider. Egentligen är denna uppdelning ganska artificiell för trädgårdsodlaren. Visst finns det de ibland oss som är lite fundamentalistiskt lagda och bara vill ha och samla ”rena” arter – men för andra spelar det egentligen ingen roll vad en vacker växt heter, kanske är det viktigaste att den är vacker och hyfsat lättodlad? Visst finns det ”vilda” arter av tulpaner, rosor, pioner, violer och vad man vill att odla i sin trädgård – men tänk vad en lång utveckling av selektion och växtförädling har åstadkommit med dessa släkten…

Vi skall beskriva ett antal arter och hybrider av Cypripedium som odlas i trädgårdar, vissa mycket framgångsrikt, vissa med stor svårighet. Utifrån vår egen erfarenhet kommer vi att ge synpunkter och rekommendationer. Tids nog kommer erfarenheten av orkide-odling att bli vida spridd och man får ofta ut mycket mera information av en bekant med en vacker trädgård än ur hur många nummer som helst av en trädgårdstidskrift med glanstryck och mycket reklam.

Vacker – men det är lite en fråga om tycke och smak…liten blomma…stor blomma…färg..? (Svante Malmgren föredrar generellt stora, röda blommor, inklusive Cypripedium, även vallmo, pioner, rosor…)

Hyfsat lättodlad – det är en bra idé. Vissa arter är i princip omöjliga att hålla liv i, t ex Cyp acaule, Cyp lichiangense och några till. Andra delar sig och delar sig och lever i decennier. Några är lite extra känsliga för värme, t ex Cyp guttatum. Några är pyttesmå, såsom t ex Cyp plechtrochilon och Cyp bardolphianum.

Cypr Kentuckiense är mycket storvuxen, i princip fullt vinterhärdig men vill ha en lång växtsäsong.

Av legalt ursprung – fortfarande sker mycken illegal import från fr a Kina. När diktaturerna i Östeuropa föll, översvämmades Västeuropa av ”billiga” Cyp calceolus-plantor från öst…

Vissa arter är det ingen som förökar från frö – men ändå kan man köpa dem på Internet.

Vår ”svenska” guckusko, Cyp calceolus, är lite gränsfall vad gäller trädgårdsodling. Å ena sidan lättodlad och lättförökad – men starkt hotad i naturen och det kan vara omöjligt att veta ursprunget. Av bl a denna anledning används Cyp calceolus ofta istället för hybridisering, med mycket bra resultat i många fall. Då kan man ha gott samvete för vad man har i sin trädgård, även om det inte är ”originaldelar”.

Ovanlig? Tja, det kan ju vara roligt att ha något som grannen inte har. Men se till att de är av legalt ursprung.

Cypripedium calceolus, guckusko: Som beskrivits starkt hotad i många länder. Lättförökad från frö, om de sås halvmogna ca 8 veckor efter pollineringen. Stora plantor går bra att dela. Tåliga i jord, även som småplantor. Vill bara inte ha för varm och solig växtplats, åtminstone inte i södra delarna av Sverige. Enda problemet är att de tar minst 7 eller 8 år från frö till blomning. Förökas för naturvårdsprojekt i några länder.

Det finns flera hybrider med Cyp calceolus som är utmärkta trädgårdsväxer, några har vi dragit upp till blommande plantor, flera andra är på gång och Werner Frosch i Tyskland ( världsbäst på Cypripedium- förökning) har dragit upp ytterligare några . De flesta verkar ha calceolus´ härdighet, blommar 4 eller 5 år efter sådd och får stora blommor med färger också från den andra föräldraarten. Vi kan varmt rekommendera flera av dessa hybrider!

Cypripedium parviflorum

är en nordamerikansk släkting till Cyp calceolus. Blommorna är knappt hälften så stora och lite blekare i färgen. Men den är också en mycket bra trädgårdsväxt och lättförökad, gror snällt från mogna frön som kylbehandlas efter sådden.

Än bättre är dock Cypr parviflorum som moderplanta vid hybridisering. Det finns många mycket bra hybrider mellan parviflorum och flera andra Cypripediumarter. Blommorna blir mycket stora, plantorna härdiga och snabbvuxna. Som med calceolushybrider kan färgerna blir lite brokiga och variabla på läppen om föräldraarterna har olika färg. Den sannolikt mest sålda Cypripediumhybriden i världen är Werner Frosch´s Cypr ”Gisela” som är en hybrid mellan parviflorum och macranthos. Våra bästa varianter av denna är Cypr parviflorum x Rebunense, Cypr parviflorum x tibeticum och Cypr parviflorum x speciosum.!

Som nämnts i första sidan om Cypripedium blir dock resultaten av hybridisering mycket olika, beroende vilken klon eller underart av macranthos eller annan man väljer. Det kan vara stor skillnad inte bara i utseendet, utan i vitaliteten, tillväxt etc. Så mycket betyder detaljer i genetiken.

Cypripedium pubescens

är en annan nordamerikansk art som liknad Cyp calceolus. Vårt – och flera andra förökares – problem är mest att den av någon anledning är betydligt svårare att föröka på substrat än sina släktingar calceolus och parviflorum – än så länge. Den gror bra efter sådd från halvmogna frö, men många dör för oss på tidigare utvecklingsstadier. Det är en stor, vacker blomma med klart lysande gul läpp.

Även Cyp pubescens är en bra hybridpartner och många vackra hybrider finns, t ex Cyp ”Aki” som är en hybrid mellan Cyp pubescens och en macranthos-underart; Cyp speciosum.

Flera andra pubescenshybrider är uppdragna av andra odlare, men vi håller mest på med calceolus- och parviflorum-hybrider.

Cypripedium macranthos

är en mycket variabel art, kanske beroende på att den i naturen växer från Estland i väster till Japan i öster, Jakutien i norr och till Himalaya i söder. En engelsk professor har slagit ihop alla till en art, andra vill gärna dela upp den i flera olika, t ex Cypr speciosum, Cypr hotei-atsumorianum m fl. Inte minst de kinesiska varianterna är mycket, mycket variabla, beroende på ursprung, och en del har fått egna namn.

Skillnaden i ursprung betyder också att vissa av dessa är relativt lättodlade, andra svårare, helt enkelt beroende på varifrån de kommer, vilket klimat etc de vill ha.

Ett problem är flera av dessa varianter av macranthos är svåra att föröka i stor skala, de har specifika krav på odlingssubstrat. Det kan vara så att vissa former av ”arten” går bra att föröka från frö i ganska stor skala, andra vill inte alls växa. En hel del av problemen löser man genom att korsa olika kloner/underarter och då kan det plötsligt gå betydligt bättre. Fröna måste i alla fall sås halvmogna, ca 8 veckor efter pollineringen. Men det är fortfarande svårt att få tag på frö-förökade macranthos i stor skala.

Vi använder för förökning bl a några plantor som dragits upp via självpollinering av en planta som ursprungligen ( ca 1980) kom från Japan (Cypr hotei-atsumorianum) och som fortfarande finns i samma trädgård i Danmark. Det blev ett ganska litet antal plantor på första försöket, men tillväxten blev alldeles utmärkt och stora, mörkt röda blommor och plantorna bildar större och större bestånd varje år! Men – dessa plantor är ej längre självfertila, deras pollen går inte att använda för egen pollinering… Av den anledningen pollinerar vi dessa plantor med nästan ”vad som helst”, inte minst med andra rödblommande arter, men även med pubescens, calceolus och fasciolatum.

En av dessa hybrider som kommer att blomma sommaren 2009; Cypr hotei-atsumorianum x tibeticum är mycket vital och starkvuxen…och förhoppningsvis med stor mörkt röd blomma. Vi har också korsat Cypr hotei med Cypr speciosum och med andra varianter av Cypr macranthos. Det blir betydande skillnader i växtkraft och hur många plantor man kan dra upp, beroende på vilken föräldraplantan är! Vi har också använt pollen från den ursprungliga föräldraplantan med mycket bra resultat, och hybriden med tibeticum sår vi nästan varje år.

Med stor sannolikhet kommer undan för undan några olika varianter av Cypr macranthos att finnas tillgängliga i större skala, från olika håll. De är relativt lättodlade, delar sig ofta till stora bestånd och storleken och färgen på blommorna är mycket imponerande – så håll utkik!

Cypripedium macranthos alba

är en ”färgäkta” helvit variant som man också skalla hålla utkik efter för sin trädgård. Hyfsat lättförökad men ännu inte i stor skala för oss.

kommer från en Japansk ö, Rebun. Så vitt vi vet finns det bara ett blommande bestånd i Nordeuropa (sedan -80-talet), tidigare också ett i Norge och vid ett tillfälle pollinerades dessa – sedan dog den norska plantan. Den kvarvarande plantan är inte självfertil med eget pollen…men det finns tre ännu inte blommande fröplantor hos oss. Kanske kan deras pollen användas till förökning…kanske inte..

Pollenet från Cyp Rebunense-plantan har dock använts flera gånger för hybridisering med utmärkt resultat, bäst blev Cypr parviflorum x Rebunense, där man till sin förvåning kan se att en gul blomma x en svagt gulvit blomma får en brokig röd läpp! Hybriden är mycket, mycket starkvuxen, och bildar stora bestånd och vi har dragit upp den flera gånger.

Vi har också korsat Cypr Rebunense med Cypr macranthos alba.
 

Cypripedium tibeticum:

Variabel art, ibland lågvuxen, ibland upp till 40 cm hög. Enormt stora blommor och nästan svartröda färger. Finns ganska ofta att få tag på via Internet-försäljare, numera ofta av legalt ursprung. Vi använder den ofta till hybridisering med flera andra arter. Arten är ganska lättodlad, delar sig dock mycket långsamt om alls och vi har lite problem med fröförökning av den rena arten – men många hybrider med tibeticum är lättförörökade och mycket bra trädgårdsväxter.

Cypripedium corrugatum och Cypr Smithii är liknande arter.

kommer från Himalaya, men finns numera att få tag på som fröförökad. Den har en mycket stor blomma, men kanske lite blekt gul i färgen. Den har användts till hybridisering med mycket imponerande resultat av Werner Frosch i flera fall, bl a x Kentuckiense och x macranthos och x calceolus. Alla dessa är mycket stora och praktfulla plantor och vi har några hybrider på gång. Arten förefaller hyfsat lättodlad.

Cypripedium ventricosum

är en art som liknar Cypr macranthos men som har en blomma som kanske är hälften så stor. Även denna art är ganska variabel. Odlas som Cypr macranthos. Ingen av de tre olika varianter vi har försökt föröka har varit självfertil, men vi har korsat en av dem med tibeticum med framgång.

Cypr Kentuckiense

kommer som namnet anger från Nordamerika. Högvuxen planta, stora blommor, petalerna kan bli 12 cm långa. Går relativt bra att föröka från frö men vår erfarenhet är att de inte riktigt växer till så snabbt i jord som vi skulle önska. De kommer upp ganska sent, bladen vissnar ner först i november och det tar mycket lång tid att utveckla skottanlag till nästa år. Detta är en av de mycket få sorter där vi förlorat en hel del småplantor på vintern!

Werner Frosch har dragit upp några vackra hybrider, även x Cyp calceolus och vi har en hel del sådana småplantor. Vi får se om de är bättre härdiga! Vår version av Cypr Kentuckiense x tibeticum blev storvuxen, men inte speciellt vacker…

Cypr cordigerum

från Himalaya är relativt lätt att föröka från frö, sådda halvmogna ca 9 veckor efter pollineringen. Ganska liten blomma men lysande vit läpp. Svår att få tag på men ganska lättodlad. Vi har inte prioriterat den i förökning på några år.

Cypripedium flavum

är en mycket variabel art. Både storleken och färgnyansen på blomman kan skilja sig mycket åt. Ganska lättförökad från frö, lättodlad i trädgården…men lite blek i färgen, åtminstone för den som tycker att blommor skall vara stora och röda…

Den delar sig ganska snällt till stora bestånd dock.

Det går att hybridisera Cypr flavum med nästan vad som helst, och få upp plantor, men bara i ett ganska litet antal är dessa hybrider starkvuxna och bra. Men den sannolikt mest starkvuxna av alla Cypripedium är en hybrid mellan Cypr flavum och Cypr reginae; Cypr ”Ulla Silkens”.

Den är mycket lättförökad från frö, starkvuxen, storvuxen, delar sig varje år till flera skott och växer i nästan vilken jord som helst bara det är hyfsat dränerat och halvskugga. Färgen på läppen varierar från mörkt röd till helt vit. Troligen är Cypr ”Ulla Silkens” den näst mest sålda Cypripediumsorten efter Cypr ”Gisela” ( parviflorum x macranthos). Kanske den mest sålda numera…

Denna är absolut den bästa ”nybörjar-Cypripediumen” !!

Av övriga Cypr flavumhybrider har x fasciolatum blommat och är starkvuxen, medan flera flera andra ( bl a x Formosanum, x tibeticum, x Wardii, x macranthos ) växer till mycket långsamt från år till år – ingen bra egenskap!

Cypripedium reginae

är en nordamerikansk art som till skillnad från övriga arter föredrar lite lägre pH i jorden, mera torvblandning och den har ganska ytliga rötter. Vill därmed inte stå för torrt, även om stora plantor får ett jättelikt rotsystem. Blomman är vacker, plantan lättodlad och lättförökad och oftast lätt att få tag på.

Vi odlar dock mest numera hybriden mellan Cypr flavum och Cypr reginae, alltså Cypr ”Ulla Silkens”. Den är helt enkelt ”bättre” på alla sätt än Cypr reginae som den ändå liknar ganska mycket! Vi har också hybridiserat Cypr reginae med Cypr lichiangense. Det tog sju år till blomning och blomman är inte mycket att hurra för…

Vi får se hur Cypr reginae x farreri blir…

Cypripedium guttatum

är en liten förtjusande art med små blommor, röd och vit läpp. Är lättförökad och lättodlad, men bara om den kan stå ganska kallt. I naturen växer den i Ryssland, Sibirien och Alaska, ofta norr om polcirkeln och är känslig för värme och stark sol. Det finns en kinesisk variant som vi också förökat och som förefaller tåla värme lite bättre. Varianten från Alaska och Ryssland har den egenheten att nästa års skott kommer upp 8-10 cm från årets via långa underjordiska utlöpare, men den delar sig snällt också. Den kinesiska varianten kommer upp på ”samma plats”.

Cypripedium yatabeanum

är en närstående art , lite större, lättodlad, tål värme bättre och den sprider sig snabbt med rotskott och är lätt att dela vegetativt. Blomman är brun och grön, vilket kanske inte är så upphetsande…

Vi har också korsat den med Cypr guttatum,

Cypripedium californicum

behöver inte alls Californiens hetta och sol. Arten kommer från bergstrakter i Oregon och norra Kalifornien där det ofta är snö på vintern. Fullt vinterhärdig! Har den egenheten att de enskilda blommorna är små, men det kan vara upp till tio blommor på varje stängel! Lättförökad, men det tar minst 6 år till blomning, åtminstone hos oss.

Cypripedium acaule

är en nordamerikansk art, som växer i mörka, täta barrskogar i delar av USA och Canada. pH-värdet i marken där den växer är extremt lågt – ca 4,5 !!! Den är nästan omöjlig att hålla liv i i en trädgård men kan i sin rätta miljö i naturen leva i stort antal och många decennier. Lättförökad från frö – men våra plantor dog i jord efter några år.

Cypripedium japonicum och Cypripedium Formosanum kommer som namnen beskriver från Japan resp Formosa/Taiwan. Är därmed vana vid varmare klimat, fr a mildare och tidigare vårar än vad vi kan ge, möjligen undantagsvis Skåne. Har man dem frostfritt i ett kallväxthus kan de blomma i mars. I England och motsvarande klimatzon odlas de dock med framgång.

Vi har korsat Cypr japonicum med Cypr calceolus och Cypr Formosanum med Cypr flavum, men inte i något av fallen verkar det bli speciell fart på plantorna, även om de växer på. Fortfarande efter 6 år har Cypr flavum x Formosanum inte blommat…

Cypripedium Farreri, Cypr bardolfianum, Cypr lichiangense hör till ett antal arter från Kina och Himalaya som ibland finns till salu på Internet. Dock är det endast i undantagsvis plantorna är artificiellt förökade – kanske i framtiden. Den förstnämnda är ganska lättodlad, den sistnämnda har vi förökat, men den är i princip omöjlig att hålla liv i flera år…

är såsom nästan alla andra orkidehybrider sterila vid självpollinering. Dock är det så att flera hybrider sätter frö om man pollinerar dem med pollen från ”rena” arter. Plantorna kan bli livskraftiga och stora men i de flesta fall får man ett mycket litet antal frö, kanske bara 10 – 50 per frökapsel, så det är ingenting för storskalig förökning. Vi har dock några sådana hybrider på tillväxt, bl a Cypr ”Ulla Silkens” x macranthos och x fasciolatum, samt Cyp pubescens x speciosum x tibeticum.

Vi har här bara tagit upp arter och hybrider som vi antingen har förökat och odlat själva, eller arter och hybrider av annat ursprung som vi själva har odlingserfarenhet av. Det finns på Internet en lång lista på de Cypripediumhybrider som är uppdragna från frö av olika odlare, men som vi nämnt tidigare, är långt ifrån alla dessa ”bra” trädgårdsväxter och bara ett litet antal av dem har man fortsatt att föröka i lite större skala och som finns att få tag på kommersiellt.

Cypr calceolus – om ni fått tag på den legalt…
Cypr parviflorum
Cypr pubescens
Cypr reginae
Cypr flavum
Cypr macranthos
Cypr yatabeanum

Lite, men bara lite svårare att odla är

Cypr Kentuckiense
Cypr guttatum
Cypr tibeticum
Cypr fasciolatum

Cypr calceolus
Cypr parviflorum
Cypr pubescens
Cypr flavum
Cypr macranthos
Cypr fasciolatum
har använts som ena föräldraparten.

Som i all trädgårdsodling, så beror resultatet ganska mycket på personlig erfarenhet och entusiasm med också lite på plantornas önskemål om växtplats, temperatur, deras geografiska ursprung etc. Men även om odlingszonerna är lite olika från Skånes kustland till Norrlands fjälltrakter, så är kalla vintrar inte något större problem för Cypripediumodlingen, särskilt inte om det är snö på vintern.

Kom bara ihåg hur man planterar en Cypripedium med nästa års skott alldeles i jordytan – men ändå lite skyddat!