Svante Malmgren         Henric Nyström

Orkideförökning
för vetenskap, naturvård och trädgård

Släktet Cypripedium förtjänar ett eget kapitel, dels för att det är plantor med en verkligt exotisk ”look”, dels för att ganska många av de ca 45 arter som finns i världen kan odlas i trädgård och klarar kalla vintrar utan nämnvärda problem. Kan man bara ge lite speciella odlingsvillkor vad gäller jord, ljus, dränering etc kan många av arterna, och än fler av de hybrider som numera finns, leva många, många år som andra perenner i trädgården, växa till och bilda större bestånd år från år.

 

Tyvärr har deras attraktivitet kombinerat med svårigheterna att få tag på plantor bidragit till en omfattande illegal handel som fortsatt, trots att fler och fler länder försöker hålla ett legalt skydd mot detta. Tyvärr har många trädgård-sentusiaster medvetet eller omedvetet bidragit till detta i stor skala.

Här finns verkligen en viktig funktion för artificiell förökning av Cypripedium; dels lägre priser med ökad tillgänglighet, dels en successiv övergång till mera lättodlade, selekterade hybrider som kan göra de vilda arterna mindre attraktiva i kommersen.

Säkerligen kommer ökad tillgång av legala plantor att göra att kunskapen om odling ökar. En del av de vilda arterna är lättodlade – andra så gott som omöjliga att hålla liv i. Nya hybrider kommer att kunna ge fler odlare möjlighet att med gott resultat testa sina kunskaper. Mycket av okunnighet och fördomar om Cypripedium-odling kommer att successivt försvinna i takt med att erfarenheten ökar.

Vi skall beskriva hur man odlar Cypripedium i sin trädgård – men för att läsaren skall förstå möjligheterna och svårigheterna måste vi också beskriva lite om hur förökningen går till. Detta kommer att kunna förklara den ”ojämna” tillgången på olika arter och hybrider – och på samma sätt förklara att man inte alltid skall välja sort utifrån en tjusig bild på Internet, utan se till andra odlingsegenskaper, såsom härdighet, tillväxt – och om de är legala.

Förökningen från frö går i princip till som beskrivits för andra orkideer på hemsidan. Dock är det så att det är en mycket stor spridning inom släktet mellan lättförökade och svårförökade arter och hybrider.

”Lättförökad” inkluderar flera faktorer; dels tillgången på och mängden av frö, dels om de alls gror från mogna frö eller skall sås halvmogna, dels om de ”gillar” de odlingssubstrat man har, dels om vitaliteten på frön från själv- pollinerade plantor är OK, om genetiken ”passar” när man hybridiserar och inte minst om nya sorter accepterar de odlings- möjligheter i jord man har; är de känsliga eller inte? Alla varianter på dessa problem finns och den som skall syssla med förökning av Cypripedium bör ha tålamod och ett långt liv framför sig…

I en frökapsel av Cypr guttatum finns det ca 100-250 frön, i en Cyp calceolus 1 000-1 500, i en Cyp flavum 4000 – 5000. Hybrider kan ha allt från 0 livsdugliga frön till 4000…

Några arter gror snällt efter sådd av mogna frö, t ex Cyp guttatum, parviflorum, flavum, reginae, acaule, passerinum, californicum och hybrider där någon av dessa är moderplantan. Men medan några av dessa gror inom någon månad, måste andra ställas kallt, nära 0 grader C i ca 3 månader för att sedan kunna gro när de kommer fram i rumstemperatur.

Många andra arter och hybrider måste sås från halvmogna frö, ca 8 veckor efter pollineringen för att över huvud taget kunna gro på sterila näringssubstrat. Det duger då inte att ta fröna 5 dagar för tidigt eller 5 dagar för sent och frökapseln skall i stort sett vara ”färskvara”.

Vi har ju inte själva i odling stora plantor av alla de arter som vi förökar som art eller till hybrider och det är mycket glest i Sverige, Norge och Danmark mellan odlare som har ”rätt” plantor – och i tillräcklig mängd för att kunna pollinera flera plantor för att få tillräcklig frömängd. Det kan bli en hel del resande för pollinering under blomningssäsongen – liksom när halvmogna frökapslar skall samlas in.

En hel del arter gror och växer till alldeles utmärkt på varianter av de substrat som beskrivits för andra arter, fr a med 2 – 5% ananassaft i substraten, medan några andra gror alldeles utmärkt och snabbt för att sedan vid 2-3 mm storlek stanna av och kanske 0 % eller bara 5% lever vidare och utvecklas normalt - eller blir missbildade.

Uppenbarligen finns det för en del arter brister i de substrat vi använder just vid de tidigare utvecklings- stadierna där protocormen skall differentieras till skott och rot. En hel del problem har lösts undan för undan, men ett mycket, mycket stort antal försök med allehanda växthormoner, vitaminer etc etc har inte löst alla problem.

Internationellt sett är det ganska få personer som har lång erfarenhet av Cypripedium-förökning. Världs- mästaren heter Werner Frosch och bor i Tyskland. Men det är intressant att de som sysslar med förökning och ofta använder lite olika metoder och odlingssubstrat har framgång med lite olika arter och att det förefaller svårt eller ännu omöjligt att finna en enkel, gemensam metod, och givetvis är det också så att olika arter kan vilja ha olika odlingssubstrat.

Inavel vid självpollinering är sällan ett problem vid förökning av andra orkideer – men tycks i flera fall vad gäller Cypripedium kunna vara en bidragande orsak till dålig vitalitet hos frön eller plantor. Därtill kommer att enskilda blommande plantor kan ha helt defekt pollen som inte kan användas alls för pollinering, detta är känt också från vilda populationer.

Inte minst inom Cypr macranthos-gruppen, som är mycket variabel, kan det vara så det går mycket bättre att dra upp plantor från frö om man ”korsat” olika underarter, eller varianter eller kloner med varandra än om man tagit två likartade.

Vid hybridisering är det ytterst viktigt med föräldraval, även inom resp art. Resultatet kan vara helt beroende på val av individuell planta och inte bara inom arten! Så stor kan den genetiska variationen inom arten vara och betyda. Detta är ju ingenting som är överraskande för dem som forskar på annan växtförädling – men frustrerande för hemma-orkide-förökaren…

Om sedan genetiken ”passar” vid hybridisering – ja, det vet man först 3-4-5 år efter sådden; växer plantorna till snabbt eller inte? Tänker de överhuvudtaget blomma? Blev de vackra?

Många, många hybrider är dåligt livsdugliga och många av dem som finns registrerade efter en första blomning som hybrider finns uppdragna bara i enstaka exemplar och manar inte till efterföljd. Å andra sidan kan vissa andra hybrider visa kraftig s k hybridvigör med otrolig livskraft.

Men alla dessa problem skall läsaren ta som en utmaning; det finns fortfarande ett ledigt forskningsfält att ta hand om! Det finns ingen i världen som har löst problemen med lyckosam förökning av alla arter! För några decennier sedan var det ingen som kunde föröka någon Cypripedium-art. Werner Frosch var först och förökade Cypripedium reginae …och Svante Malmgren var sannolikt den som först kom på hur man skulle föröka Cypripedium calceolus i stor skala. Andra arter väntar på andra intresserade…

Om fröna nu gror som de skall, och växer vidare som de skall, så behöver de – liksom andra orkideer som förökas på liknande sätt – flyttas över till nytt, färskt odlingssubstrat en gång och då kan man ha 3-5 plantor per ca 20-25 ml odlingssubstrat för att få optimal storlek. Sammanlagda tiden på odlingssubstrat brukar vara 7-10-15 månader, beroende på vilken art eller hybrid det är. Några hybrider har mycket snabb tillväxt, och om de sås från halvmogna frön i slutet av juli, så kan de redan i slutet av februari nästa år ha en ”färdig” storlek, dvs utvecklade skott och rötter. Andra behöver lite mer än ett år.

Sedan går de in i en vilofas som säkerligen motsvarar naturliga förhållanden. Nu måste de ha en kylperiod på minst 3-4 månader, nära 0 grader. Om de står för varmt eller för kort tid – ja då börjar de aldrig växa när man satt dem i jord, utan dör!

Plantering i jord kan ske när som helst under den kalla vilofasen – enklast är egentligen att ha kvar dem på odlingssubstrat, då tar de mindre plats. Man sätter dem i jord tidigt på våren eller senvintern, men bör förvara dem fortsatt svalt och frostfritt några veckor till.

Man kan plantera dem direkt ute – men är då lite beroende av vädrets makter som kan vara lynniga på våren. Bättre är att ”starta” i ett svalt växthus, eller under konstbelysning i ett svalt rum . Framför allt måste man ha bra ventilation, eller åtminstone kunna hålla ned temperaturen under 18 grader, gärna bara 15, åtminstone nattetid första tiden. Cypripedium tycker inte om höga temperaturer, speciellt inte småplantor med tunna blad och korta rötter!

Det här med att klara små Cypripediumplantor första året i jord är ett känsligt kapitel som man bara lär sig genom sina misstag. De kräver ganska noga passning fr a första månaderna i jord, men med lite tur och lite erfarenhet bör man så småningom kunna klara 90 – 100 % av sina plantor i jord på detta sätt. Det vanliga är att nästan alla klarar sig – eller att alla dör om man gjort fel.

Lite senare på sommaren kan man sätta ut krukorna med småplantor på en skuggig plats i trädgården och börja fundera på var de skall stå över vintern. Vi övervintrar dessa småplantor, som alltså växt bara en sommar i jord, ute i bänkar, fortfarande kvar i krukorna, se foton.

Cypripedium kan växa i många olika sorters jord, bara den är väldränerad men aldrig för torr. Neutralt pH – eller lite basiskt – eller svagt surt, det viktigaste är dräneringen.

För våt och kompakt jord, stående vatten på höst och vinter är nog den vanligaste dödsorsaken för en Cypripedium om den står på fel plats. Någon gång kan man behöva gräva ut och byta jord lokalt i en grop, och om man är tveksam om dräneringen på plats, kan en upphöjd bädd eller sluttande växtplats vara en mycket bra lösning. Annars är det så att mycket av alla detaljerade beskrivningar man kan läsa om vad gäller jordblandningar är myter och ritualer där erfarenhet fattas. Lite sunt förnuft och trädgårdsvana brukar lösa problemen med jordval.

Då är det betydligt viktigare hur man planterar: Cypripedium- plantorna – små som stora – har redan på sensommaren ett väl-utvecklat skottanlag för nästa år, placerat i eller t o m delvis ovanför jordytan! Detta skott får inte täckas av våt, kompakt jord – men helst ej heller sticka upp alltför fritt då det kan skadas av barfrost eller fåglar el dyl. I naturen är det säkert så att skottspetsarna täcks av multnande löv och dylikt – något som vi har brist på i trädgårdarna…

Man löser dock lätt problemet genom att täcka skottspetsarna med lite sand eller fint grus, och om man bor i trakter med mycket höst- och vinterregn, kanske en tegelpanna eller liknande. Det är inte nödvändigt – men en regnig vinter gör det nytta. Små plantor kan vara lite känsliga, stora brukar klara sig i alla fall.

På våren växer snabbt de nya skotten upp och man kan v b krafsa bort gruset. Eller låta det ligga kvar för dräneringens skull.

Under en viloperiod är den säkraste tiden, vi föredrar höstplantering, bara man tänker på hur skottspetsen placeras. På våren är också OK, men det kan vara lätt att skada plantorna om de börjat växa. Är det krukodlade plantor kan man ju sätta dem när som helst på året.

Alla Cypripedium har tunna men stora blad. Detta indikerar att de inte vill växa i för stark sol eller åtminstone inte för varmt. Även här är det så att stora plantor med långa rötter klarar sol och värme bättre än små, nyplanterade. Men halvskugga eller ”ljust men skuggigt” är det allra bästa. Vissa arter och hybrider har svagt håriga blad, bl a Cyp flavum och reginae, och tål därmed lite mera sol – men blommorna kan brännas därav! Under uppstammade träd är en bra växtplats – men man skall tänka på av lövträd kanske inte skuggar förrän i slutet av maj och vårsolen är stark innan dess! Cypripedium föredrar en kall växtplats mycket mer än en varm!

Man kan numera köpa ett urval av olika Cypripediumarter och –hybrider dels via Internet, dels på enstaka stora trädgårdsmästerier. Det är dock mycket få som förökar plantor – i den mån plantorna inte är illegalt importerade - och de allra flesta är bara återförsäljare som vanligen höjt priset med 150-200%. Stora, dvs 5-åriga plantor kan kosta allt från motsv 450 kronor till 750 !

Vår åsikt och erfarenhet är att 3-åriga plantor, som alltså vuxit i jord två somrar och spenderat en vinter ute är fullt livsdugliga och att man kanske inte skall lägga dyra pengar på en 5-åriga planta när man kan köpa 3 eller 4 eller 5 stycken tre-åriga plantor för samma pris. Man skall bara komma ihåg att små plantor har korta rötter och stora plantor har långa rötter. Små plantor kan skadas av torka och sol första året på friland.

Man skall också hålla i minnet, att för den som förökar Cypripedium är det alltså så att vissa arter och hybrider går att dra upp i stor skala, medan andra sorter med ”samma ansträngning” kanske bara ger 1/10 så många plantor, om ens det, av orsaker som nämnts i början. Minst 25% av de sorter man sår blir det aldrig några blommande plantor av…

DÄRFÖR finns det ganska gott om vissa sorter och ont om vissa!

En Cypripediumplanta kan, om det är en lättodlad art eller hybrid, och om den trivs, sannolikt leva i många decennier. Ute i naturen kan man, om man hunnit bli så gammal, t ex se samma bestånd av Guckusko, Cypripedium calceolus som man såg när man var ung för 50 år sedan! Om det blir lika länge i våra trädgårdar återstår att se, men många plantor växer till och delar sig för varje år till större bestånd. Här finns också en skillnad mellan hybrider och arter; många hybrider delar sig till större bestånd betydligt snabbare än de flesta rena arter.

Nja, vårt svar är i första hand ”Nej”. Men man KAN dela stora plantor i några delar, men man får inte vara för snål och tro att man kan göra många små plantor av en stor. Det är mycket lätt hänt att man skadar rötter och skott och jordstam; skott-anlagen sitter mycket tätt och det kan gå in röta i jordstammen om den skadas.

Detta är i stort sett bara en fråga om personlig smak och trädgårdsestetik. Vissa Cypripedium blommar bara 7-8 dagar, andra upp till 3 veckor. Sedan är det en massa stora blad och om man tycket detta är vackert eller inte är en personlig fråga…

Man skall nog undvika att sätta Cypripediumplantor alldeles intill stora träd eller buskar, vars rötter går ytligt och konkurrerar för mycket – å andra sidan är skugga/halvskugga bra.

Små, dvs 2-åriga plantor, som alltså växt bara en sommar i jord kan behöva lite extra omvårdnad första vintern. Följande bilder visar hur man kan göra – och få så gott som alla plantor att klara sig.

Ju äldre plantorna är, desto mindre känsliga är de – men precis som beskrivits tidigare på sidan gäller samma principer över vintern; skydda skotten i jordytan med lite fint grus el dyl och kanske lite vintertäckning mot mycket regn och hård barfrost på våren.