Pensionatet
 
 
Enligt Nationalencyklopedin är ett
pensionat "en anläggning för tillfälligt
boende med mathållning, vanligen ett enklare hotell, ofta beläget i ett utpräglat
turistområde. Ursprungligen brukade
pensionaten tillhandahålla kost och logi
under en längre tid.
Deras betydelse som semesteralternativ
har minskat, men de spelade en viktig
roll för medelklassen från 1800-talet
till 1950-talet. Med sina sommarsvenska
miljöer, sin arkitektur och en viss social
och geografisk isolering har pensionaten
utgjort en tacksam miljö i litteratur och film"
På Lidaforsgården, som drivits som
pensionat sedan 1906, finns nästan alla
de gamla byggnaderna kvar, renoverade
och i bruk.
 

 

Här finns de små rummen för den intima
middagstillställningen, här finns lokalerna för konferens, här finns den stora paviljongen för stora kalas och bröllop, för musikevenemang och annan underhållning. På pensionatet finns
också de små avskilda rummen för avkoppling och vila. Här finns TV – men det är nästan aldrig någon som sätter på den! Här finns tid för enskild eftertanke och stillhet likväl som för samvaro med arbetskamrater, vänner och släktingar. Pensionatet passar för en stillsam retreat eller kurs för en liten avskild grupp, likaväl som för släktmiddag för mormor. Det passar också för jättefest ute i paviljongen.

 
 
 
 

Man kan gå en runda och titta på noga utvald konst och konsthantverk i husen.
Vi har en mycket stor mängd böcker av olika slag, och varför inte titta igenom vad som finns i den stora samlingen av kokböcker( från Cajsa Warg i original från 1780 till Carl Emil Hagdahl och Tinas senaste), mängder av konstböcker, trädgårdsböcker och böcker om natur.
I trädgården finns 500 påskliljor på våren,
otroliga mängder syrener i början av juni
och mitt på sommaren lika många röda vallmoblommor som på en fransk impressionisttavla!

 
   

  Gullvivor blommar i gräsmattan i mängd
- som därför inte får gödslas eller klippas
för hårt. Tyvärr har sorken för några år sedan tagit död på ett stort antal av de drygt 50 olika sorterna av gammaldags rosor som fanns, men här finns mycket annat att se.
I ett gammalt äppleträd växer mistel.
Den lilla grusvägen utanför pensionatet är
"gamla E20", i bruk sedan 1140-talet. Några
hundra meter ned ligger Björnabro, en bro
som biskop Bengt den Gode i Skara finan-
sierade och lät bygga ca 1140 över Lidan.
Där man kunde bygga en bro fick man lägga
vägen! Från 1100-talet var detta alltså
"stora vägen" från Västkusten, förbi Skara,
upp mot Mälarlandskapen. Först 1920 byggdes en ny vägsträcka för biltrafiken.
 
 

Pensionatet har fått sitt namn efter Lidan som här har sin näst sista forssträcka före Varaslätten. Fr a vintertid kan man se strömstaren sitta på en sten ute i forsen och se hur den dyker ned i vattnet. Hornborgarsjön ligger bara 25 km härifrån och höst och vår sträcker sångsvanar och tranor förbi här i stor mängd.
Många sångsvanar stannar ofta flera veckor i den här tidigt isfria delen av Lidan. Kattugglan hörs på vårvinterkvällarna. På sensommar och höst kan man höra brölet av kronhjortar och dovhjortar i det stora savannliknande hjorthägnet några hundra meter bort, på andra sidan Lidan.

Just nu använder vi bara två rum för övernattande gäster på pensionatet men vi kan arrangera övernattning i grannskapet i allt från enkla stugor till pampiga slott.