| |
För fröken Matilda Bergström, som
startade och
sedan drev pensionatet 1906 – 1940, gick verksamheten relativt snabbt så bra, att hon 1910
lät bygga den så
kallade sommarmatsalen,
eller
paviljongen, som den sedan kommit
att heta.
Denna osannolika byggnad på 11
x 12 meter
golvyta, med kupoltak och
sammanlagt 596
spröjsade små fönster
runt om, finns fortfarande
kvar. Häromåret
renoverades den med helt ny
takbeläggning, men i exakt samma skick
som
ursprungligen med spontat virke i
taket. Kvar finns
också de ursprungliga
golvplankorna, där generationer av
människor har dansat på kalas och bröllop. |
 |
|
På den tiden Lidaforsgården var ett
klassiskt
pensionat med fr a sommar-
gäster, bodde många
gäster även på de
kringliggande bondgårdarna
och där det
fanns plats, men de spenderade
dagarna
på pensionatet. Paviljongens funktion
var att ge plats till de upp till 100
matgäster man
kunde ha dagligen på
sommaren! För dessa gästers
komfort fanns då också trädgårds-
mästare, pigor,
kokerskor, drängar samt
även chaufför.
Numera, när vi har verksamhet nästan
året om, har även paviljongens
användningsområde utökats.
Det finns
infravärme på 6 000W, vilket gör att man
april t o m oktober kan ha kalas och
evenemang
därute. Paviljongen används också vid utställningar.
Vid julbordstid
står granen i paviljongen och
glöggen
brukar serveras där. |
|
Man kan knappast finna en vackrare lokal
för stora middagar, kalas eller bröllop än
Lidaforsgårdens paviljong. Dukade bord i
långa rader, stora fång med syrener eller
rosor, ljusblått innertak och kulörta lampor.
Sommarskir grönska utanför fönstret.
Taltrastens, lövsångarens och bofinkens
sång hörs utifrån på vår- och sommarkvällar. Även andra sångare och musiker som varit
där intygar att akustiken är mycket god i
den gamla byggnaden. |
 |
|
