Svante Malmgren         Henric Nyström

Orkideförökning
för vetenskap, naturvård och trädgård

     

Om förökning och odling                    Försäljning

Dactylorhiza                    Gymnadenia                    Coeloglossum,Leucorchis,Platanthera,NeottiantheNigritella

Ophrys,Comperia,Serapias                    Orchis (Anacamptis),Himantoglossum                    Cypripedium

Denna hemsida handlar om
förökning av orkideer från Europa,
Nordamerika och tempererade delar
av Asien. Det finns ca 45 arter i Sverige, ca 200 i Europa, ca 200 i Nordamerika, och ännu fler i motsvarande delar av Asien. Här beskrivs metoder för förökning, och hur detta kan användas för personligt nöje, för vetenskapliga ändamål, och för naturvårdsändamål. Här beskrivs också ett urval av arter och fr a hybrider som lämpar sig mycket bra för trädgårdsändamål.

Tyvärr finns det fortfarande människor
som utan hänsyn till naturen och lagar
gräver upp plantor för eget bruk eller
för försäljning. En spridning av metoder
för förökning, samt försäljning av utvalda
arter och hybrider till låga priser kan
bidraga till att stoppa detta.

Förökning från frö av orkideer
sker på sterila näringssubstrat. Det kan
ske med hjälp av mycorhiza (svampmycel)
på näringssubstrat, men i takt med att
nya – och ytterst enkla – odlingssubstrat
för förökning utan svampmycel kommer till, kommer den metoden nog att försvinna utanför forskningslaboratorier. Metoderna för förökning utan mycorhiza är så enkla att den intresserade klarar detta hemma i sitt kök med enkel teknisk utrustning.

Ett sterilt näringssubstrat ersätter de substanser
som svampmycelet bidrar med till det lilla
groende embryot. Man kan fortfarande läsa långa, komplicerade recept
på hur dessa substrat skall komponeras, med exakt angivelser på hundradels mg av växthormoner, mikroämnen etc. Dessa små detaljer är fullständigt
överflödiga, och avspeglar bara en övertro på att förökning måste vara en sorts vetenskap och
vetenskap är exakt, och annars går det inte. Men ett till synes komplicerat problem behöver inte nödvändigtvis vara komplicerat att lösa!

Svante Malmgren har genom åren förökat ca 200 olika arter och hybrider, och i de flesta fall går det bra att reproducera metoden i stor skala för var och en av dessa. I enstaka fall har det misslyckats helt eller delvis med vissa arter – men upprepade försök skulle sannolikt lösa även de problemen.

Man kan till samtliga arter och hybrider utgå från följande basala recept:

(Ca)3(PO4)2 50-100 mg
KH2PO4 50-100 mg
MgSO4 50-100 mg

Socker 10-15 g
Aktivt kol 0,5-1 g
Kranvatten 1 000 g
Agar-agar 4-5 g

Kvävekälla:
Antingen Vaminolac (= aminosyre-
lösning) motsv 300 mg aminosyror
eller NH4H2PO4 150 mg
och NH4NO3 100 mg

(Vissa sorter växer bäst på aminosyror,
några bättre på oorganiskt kväve)

Man behöver inte vara noggrann med mängderna.

Till detta kommer nu den viktigaste
komponenten, nämligen en ”komplex
organisk tillsats”. Orkideer från tempe-
rerade delar av jorden måste i odlings-
substraten ha en tillsats av endera av en
liten bit potatis, kålrot, banan, kokos-
mjölk, ananassaft eller vissa andra. Dessa innehåller uppenbarligen mer eller mindre
okända växthormoner eller annat i
kombination som ingen hittills har lyckats
ersätta med kända växthormoner i exakta kvantiteter – som vid annan mikroförökning, (t ex meristemförökning) av allehanda växter.
Inte heller jag har trots ett otal försök
många år ens varit i närheten av kunna
ersätta ”komplexa tillsatser” med kända
substanser. Men å andra sidan – potatis,
kålrot etc är liksom betydligt billigare
än indolättiksyra och gibberelinsyra…
Dock är det i högsta grad så att
man absolut inte kan välja godtyckligt
av ”sort” och mängd av dessa tillsatser. Olika arter vill i allra högsta grad ha olika tillsatser, en dubblering eller halvering av mängden kan vara skillnad mellan liv och död vad gäller
resultatet!
Men med rätt kombination är det ofta så att man kan få 90-100% av sådda frön att gro och växa utan problem!

pH-värdet bör ligga på 5,5 -6. Med angivna komponenter brukar det hamna där ganska automatiskt. Använder man ananassaft får man dock pH-justera den med NaOH eller NH3 i vattenlösning till detta pH.

Sterilisering sker i tryckkokare eller autoklav, 120 grader 20 minuter. Sådden sker därefter.

Sådd av orkidefrön
kräver också artspecifik behandling.
Fröet har ett tunt, men ganska vattentätt
fröskal som måste brytas ned på
kemisk väg, och fröna måste steriliseras
innan sådden på odlingssubstratet.
Detta sker genom behandling med en
natriumhypokloritlösning, och ibland
med en sekventiell behandling med
utspädd svavelsyra och sedan hypo-
klorit. Koncentrationen av hypoklorit
måste – beroende på fröskalets tjocklek –
variera mellan 0,3% - 1 % och behandlingstiden från 5 minuter till 45. Detta måste provas ut artspecifikt.
Dessutom är det så att vissa arter – fr a
några inom Cypripediumsläktet - måste sås halvmogna, vanligen i perioden 7-9 veckor efter pollinering, både för att kunna gro tillfredsställande och sedan kunna utvecklas normalt .Men man har bara ett kort intervall på 4-6 dagar mellan ”alltför omogna” och ”alltför mogna” frön! Vissa arter behöver en kylperiod på 2-3 månader efter sådd.

Men med rätt fröbehandling kan man hos
de allra flesta arter få en grobarhet på
50-100%. Det finns ca 500 -1 000 frön i en kapsel av Orchis militaris, ca 1 500 i en Cypripedium calceolus, ca 4 000 i en
Cyp flavum…

 

 



I stort sett alla arteroch ett otal hybrider
inom Dactylorhiza, Nigritella, Gymnadenia, Platanthera, Coeloglossum och liknande kan dras upp i obegränsad mängd, liksom sannolikt alla arter av Ophrys, Himantoglossum, Serapias etc, även många men (ännu) inte alla syd-
och mellaneuropeiska Orchis (Anacamptis). Ett stort antal Cypripediumarter och hybrider går bra att föröka i stor skala, och resterande kommer nog snart också därhän.
Svante Malmgren har personligen inte mer än någon enstaka gång provat Epipactis och Cephalanthera – då med mogna frön och med dåligt resultat.

Svante Malmgren har provat 5 olika nordamerikanska Platanthera vid ett tillfälle. 4 av dem växte bra på substrat, men vi  hade inte tid och möjligheter att sköta vidare odling i jord mer än några år.

På substrat
växer sedan plantorna 8-15 månader,
beroende på tillväxthastighet, dvs olika
från art till art .Omplantering till nytt substrat och utglesning sker en gång, vanligen 2-4 månader efter sådd

Plantering i jord
sker helst under en vilofas i plantans utveckling. Detta kan vara antingen med mogna, vilande rotknölar höst eller vinter, eller inför en torr sommarperiod, eller med vintergröna arter svalt under vintern. Det är mycket viktigt att man följer artens naturliga årsrytm – åtminstone underlättar detta odlande i jord betydligt.

Mycorhizan - om ens den vuxna plantan behöver den – utgör aldrig något odlingsproblem om man har vitala plantor att sätta i jord. Man kan i såväl handböcker som vetenskapliga publikationer läsa komplicerade metoder för att tillsätta svampmycel eller mixa komplicerade jordblandningar. Detta är fullständigt onödigt. Om plantorna i sin första kontakt med odlingsjord hamnar i jord från ”till synes” naturliga växtplatser, så är det aldrig något problem. Vi använder två olika sorters jord; helsvensk Dactylorhiza Fuchsii kan växa i exakt samma jord som sydeuropeiska Ophrys från en äng - eller vägkant - på kalkgrund. Cypripedium från Kina och Nordamerika växer i samma jord från en gammal lövskog som står på mager, vittrad sandsten. Liknande går säkert lika bra. Tycker man att jorden är för hård och lerig, blandar man i lite fin sand. Är den för torr, blandar man i lite torv. Lite blick för biotop och trädgårdsodling löser alla jordproblem.
Man sätter småplantor så trångt de får
plats; 8-15 st i en 11 cm lerkruka, då
går det åt 500 ml jord i varje. I jord motsvarande en hink kan man alltså sätta 200 – 300 plantor.

Vid nästa års omplantering i trädgården
eller i naturen sätts plantorna i annan ”vanlig” jord och den första kan återanvändas till nya småplantor.

Blomning sker 3-5 år efter sådd, beroende
på art/hybrid. Detta beskrivs under
respektive släkten. Enstaka Orchis och Ophrys kan blomma 2 år efter sådd.



För trädgårdsodling
är det viktigt att inse att bara ett ganska
begränsat antal arter lämpar sig, beroende på att många orkideer är bundna till mycket speciella biotoper – men där kan de lokalt finnas i stor mängd. Däremot är det så att många hybrider inom och mellan olika släkten är ytterst lättodlade och odlingsvärda, även i stor skala och för bredare spridning. Sådana beskrivs under resp. släkten..
Ett ökat val av hybrider istället för arter gör förhoppningsvis också marknaden för dem som stjäl plantor i naturen mindre atraktiv.

För vetenskapen
är metoderna för förökning mycket viktig. Man kan här studera växtfysologiska skeenden, genetiska frågor etc. Olika populationers uppkomst, hybriders uppkomst och mycket annat kan studeras, se t ex under Ophrys

 

För naturvården

är metoderna för förökning mycket viktig såsom komplement till andra åtgärder. I flera olika länder pågår olika projekt med förökning och utplantering av vissa hotade arter.I Sverige är tyvärr intresset för detta mycket lågt, huvudsakligen beroende på att växtgeografer och botanister av annat slag på länsstyrelser och universitet anser naturen i första
hand vara deras forskningsobjekt som de
äger bestämmanderätt över. Det anses
inom gruppen mer meriterande att beskriva hur en art går tillbaka, än att göra något åt det! Ett revirtänkande får bestämma hur kunskap används. Man kan jämföra med alla projekt som handlar om förökning och"utplantering"
av hotade fågelarter, t ex pilgrimsfalk,
berguv, fjällgås etc, och där det knappt finns någonmotståndare till projekten. 99,5% av alla
ornitologer är amatörer som varken får vetenskapliga meriter eller fast anställning p g a sina kunskaper och sitt intresse för att rädda hotade arter, utan det är deras omtanke om bevarande av arter som styr.

Ett undantag i Sverige är Projekt Brunkulla i Jämtlands Län, som Svante Malmgren bidrar lite till genom att dra upp plantor som sedan utplanteras.


Orchis papilionacea från Sydeuropa

: Cypripedium macranthum var. hotei-atsumorianum från östra Asien

Cypripedium parviflorum från Nordamerika

Brunkulla, Nigritella nigra 6-8månader efter sådd

Olika utvecklingsstadier på en Dactylorhiza-hybrid


När man kan metoden för en ny art, är det bara utrymmet som begränsar. Det här är guckusko, Cypripedium calceolus som får ljus när de nått ett visst utvecklingsstadium. 4-6 plantor i varje glaskolv.


Groende frö på substrat, ca 0,5 mm stort. Små rothår bildas tidigt.

Med rätt substrat och rätt fröbehandling kan man få en så här lovande start 2-3 månader efter sådd.

Hög tid för omplantering på nytt substrat på dessa små Cypripediumplantor, i detta fall i december. Ca 100-150 i varje kolv.

En del Cypripedium arter – och några andra – måste sås med halvmogna frö. Dessa - av Cyp calceolus - är tagna ca en vecka för tidigt och har outvecklade embryon.

Dessa frön är 2 veckor äldre – och är sådda för sent; har redan brunfärgade frön,

Många sydeuropeiska Orchis och Ophrys är mycket lättförökade. Detta är Orchis papilionacea 6-7 månader efter sådd. Blommar redan första året i jord.

Dactylorhiza och liknande är mycket starkvuxna och lättförökade. Detta är Gymnadenia conopsea x Dactylorhiza sambucina på substrat 9-10 månader efter sådd. Tyvärr inte speciellt vacker som blommande…

Orchis Spitzelii på substrat med utvecklande rotknölar.

Cypripedium calceolus t v och Cyp calceolus x Cyp tibeticum till höger 9-10 månader efter sådd. Snart dags för 4-5 månaders kylbehandling

Sydeuropeiska Ophrys och Orchis planteras i jord på senvåren när rotknölarna är fullt utvecklade, och får sedan en torrperiod på 4-5 månader.

Lösningen på alla teoretiskt beskrivna mykorhizaproblem; vanlig jord från till synes lämpliga biotoper

Cypripedium planteras med skottspetsarna ovan jord; här Cypr flavum…

…och på våren brukar de starta snällt; här Cyp flavum x reginae

Med rätt omvårdnad har man vanligen 95-100% överlevnad på Cypripediumplantor, här Cyp Flavum x reginae första året i jord.

Orchis morio och Aceras antropophorum första sommaren i jord. De flesta blommar året därpå.

En liten Dactylorhiza första året i jod; Dact sphagnicola Blommar 3:e året i jord.

Flera Spiranthesarter är mycket lättförökade; här Spir aestvalis första året i jord.

Orchis palustris (och en massa ogräs) första året i jord.

Nigritella nigra första året i jord. Ingår i ett WWF-projekt i Jämtland.

Nigritella nigra är lättförökad på substrat, men lite kitslig i övergången till jord.